SAGAN

Följande saga skrev Fredrik i hemlighet och läste som en överraskning upp för Cecilia på deras soliga förlovningsdag, på en bänk i Berzelii park.

Det var en gång en liten by som hette väckelsång. Den låg vackert ute på landet omgiven av stora bondgårdar på ena sidan och en stor skog med en liten sjö på andra. I mitten av byn låg en vacker, vit stenkyrka med grönt koppartak och ett stort klocktorn. Precis i utkanten av byn låg det två små hus det ena var vitt det andra var rött. En liten pojke som hette Pelle, eller egentligen hette han Per men det var bara hans mamma som sa Per till honom. Alla andra kallade honom för Pelle. Pelle som snart skulle fylla sju år hade nyss flyttat in i det lilla vita huset. En dag var det dags för Pelle att börja skolan. Pelle var lite nervös för att gå dit alldeles själv så pappa fick följa med honom dit. Men när de hade kommit fram till skolan tyckte Pelle att han kunde klara sig själv, så pappa fick traska hem igen. Pelle och de andra barnen gick in och satte sig i klassrummet. Han tittade på de andra barnen: Det fanns en lång kille med långt hår och glasögon, det fanns en ganska fnissig tjej som också talade med samma dialekt som Pelle, hon verkade också vara nyinflyttad i byn. Längst fram till höger satt det två flickor, den ena med långt ljust hår och den andra var en liten kort flicka med mörkbrunt hår. Pelle gissade på att de var bästisar med varandra för de satt hela tiden och viskade och fnissade till varann. Fröken verkade rätt snäll, hon hade grått hår och glasögon. Pelle trodde att när hon var liten fanns det säkert några dinosaurier kvar. Fröken började ropa upp dem en efter en. - Finns det någon Erik här? sa fröken. - Ja svarade en mörkhårig pojke som satt långt fram. Pelle hade satt sig ganska långt bak för han var fortfarande lite nervös. - Stina? frågade fröken. Ja svarade flickan med det långa ljusa håret. Pelle undrade när det skulle bli hans tur. Han tittade ut genom fönstret och såg att det nog skulle vara fint väder hela dan, för det fanns inte ett enda moln på himlen. Han började fundera på om det skulle vara kul att gå i skolan och om han skulle få några nya kompisar. Pelle började drömma iväg så långt att han nästan inte hörde när fröken ropade - Pelle? Har vi någon Pelle här? Ja svarade Pelle med nervös röst. Sen satte lektionen igång men Pelle var en riktig drömmare och drömde sig iväg, långt iväg tills fröken sa att nu var det rast. Pelle och de andra barnen gick ut på skolgården. Alla barnen började genast leka med varandra och verkade ha jättekul, men inte Pelle. Pelle kände ju ingen av de andra barnen så han gick och satte sig för sig själv. Han var väl inte direkt ledsen men han kände sig lite ensam. Hej sa plötsligt en röst. Pelle tittade upp, det var de två flickorna som hade suttit längst fram till höger i klassrummet som nu stod framför Pelle. - Vad gör du? frågade den lilla flickan med mörkbrunt hår. - Inget speciellt svarade Pelle. - Nähä, jag heter Lisa och det här é Stina, sa hon och pekade på den andra flickan med det långa ljusa håret. - Vad heter du? frågade hon sedan. - Jag heter Pelle, sa Pelle och tittade djupt in i hennes ljusblå ögon. Vad söt hon är tänkte Pelle, fast väldigt liten. - Är det inte du som nyss flyttade in i det lilla vita huset i utkanten av byn? frågade Lisa. - Jo, svarade Pelle. - Jag bor i det röda huset mitt emot, sa Lisa glatt. Pelle log och tänkte: hoppas vi blir vänner, tänk att en så söt flicka bor mitt emot mig, kanske vi kan... - Vill du gå hem från skolan tillsammans med mig och Stina, idag? avbröt Lisa. - Ja, det vill jag gärna, sa Pelle. - Vad bra, sa Lisa och gick iväg med Stina och fnissade lite. Pelle satt bara och log för sig själv. Han längtade tills skolan var slut och de skulle gå hem från skolan tillsammans. Hon är väldigt söt, tänkte Pelle, fast hon är så liten. Mer hann inte Pelle tänka för skolklockan ringde och det var dags för nästa lektion.
Efter skolan träffade Pelle Lisa och Stina utanför. När de hade gått ett tag kom de fram till det hus där Stina bodde och sa hej då till henne. Nu var det bara Pelle och Lisa och det var ganska långt kvar till deras hus. Det kittlades lite inne i Pelles mage. - Ska du följa med till söndagsskolan på söndag? frågade Lisa. Det ville Pelle väldigt gärna göra så han svarade ja. De pratade och skrattade hela vägen hem. De bestämde att de skulle gå till och från skolan i morgon också, och varje dag. Så småningom blev det söndag och Pelle följde med Lisa till söndagsskolan i kyrkan som låg mitt i byn. Pelle hade gått i kyrkan många gånger förut i den stad där han bodde tidigare så det var inget nytt. Han tyckte om att höra berättelserna om Noa, Abraham, kung David, och så Jesus förstås. Idag pratade söndagsskolefröken om att man ska älska Jesus och sin nästa. Pelle lyssnade, men bara med ett öra. Han var upptagen med att titta på Lisa lite då och då. När söndagsskolan var slut frågade Lisa om de skulle träffas och leka efter middagen. Det tyckte Pelle var en bra idé så de bestämde att de skulle träffas utanför husen. Pelle gick in till sig. Under hela middagen satt han bara och tänkte på Lisa, på hennes vackra blå ögon och hennes bruna hår. Han ville känna på det håret. Han ville dra fingrarna genom det han ville... - Ät maten nu sa mamma. Pelle åt så fort han kunde och sen sprang han ut och väntade på att Lisa också skulle komma ut. En stund senare när Pelle tyckte att han hade väntat i en hel evighet, så kom Lisa ut. - Hej, sa Pelle. - Hej, svarade Lisa. De stod och tittade på varandra en stund. Pelle kände hur han blev alldeles varm och det kittlade så där konstigt i magen igen. - Ska vi gå till den gamla eken? frågade Lisa till slut. - Ja, det gör vi, sa Pelle. Pelle älskade att klättra i träd och ekar var just hans favoritträd, speciellt gamla ekar. De sprang en bra bit innan de kom fram till den gamla eken. De var uppe vid eken och lekte hela eftermiddagen. Pelle tänkte att så här kul trodde jag aldrig att det skulle bli och tänk att det blev med en så söt flicka. Lisa verkade också tycka att det var kul att leka med Pelle. Det var något speciellt när hon tittade Pelle i ögonen, han blev varm och det kittlade i magen. Han undrade om det gjorde det på Lisa också. När solen började gå ner satt de bara stilla på en tjock gren en bit uppe i trädet och tittade varandra djupt in i ögonen. Sen frågade Lisa, - Vem tycker du mest om i hela världen? Pelle blev lite lätt röd i ansiktet och tittade ner en stund. Sen sa han, - Jag tycker om mamma, Jesus och... sen tittade han henne i ögonen igen, - och dig. Lisa bara log, tog hans hand och sen tittade de på solnedgången en lång stund.